Svensk ordbok 2009, webbversion

klara upp´ verb klarade klarat klar·ar●äv. fast sammansättn., seuppklara kunna lösa ett problem e.d., på ett tillfreds­ställande sätt psykol.klara upp ett miss­förstånddet var flera farliga till­bud, men mål­vakten klarade upp allt○spec. med avs. på kriminalitethögst en fjärde­del av alla brott klaras uppklara upp ngtsedan 1873Subst.:vbid1-885550uppklarande, vbid2-885550uppklar(n)ing